Poesi

TRUMMORNA UR DJUPET

jorden öppnade sig
ur revan steg Moder Jord upp
blåa fjärilar som följeslagare

dansa till trummorna ur djupet

följ henne in i hennes innersta
vila på hennes lövbädd
lyssna på hennes hjärtslag

lägg dina händer på kristallen
låt koderna aktiveras
ta emot visdomens gåva

dansa till trummorna ur djupet

PÅ ATLANTIS

jag böjer mitt huvud
jag låter mitt långa hår falla i marken
jag bugar för er stjärnfolket

ni målar min kropp randig
blått och grönt
havsblått och mossgrönt

ni ristar mig med tecken
ni initierar mig med hemliga symboler
från andra dimensioner

översteprästen nickar nöjd
när jag flyger som en blind fjäril

över bergen på Atlantis


ELEMENTENS RINGDANS

i havet under vattenytan
ligger staden som är synlig
bara för de invigda

gestalter med ljusstrålar
som antenner mot stjärnorna
rör sig genom färgerna

ett öga på huvudet
tittar bakåt inåt
som ett titthål i tiden

kropparna ömsom eld
ömsom vatten
likväl luft

elementens ringdans


TRANSFORMATION

ur jordens djupa famn
flammade elden upp
brände ner allt förlegat

förvandlade till aska
gamla trosföreställningar

och jag lät elden rena mig
och jag lät elden hela mig

inne i Moder Jords inre
mötte jag visdomens orm
som slog följe med mig

tämj mig sa kopparormen
jag ska lära dig ömsa skinn



2 kommentarer:

  1. Tack...när jag skriver dikter känns det ibland att jag får hjälp och inspiration från mina guider.

    SvaraRadera